Tokyo



20131219-142458.jpg

20131219-142503.jpg

20131219-142453.jpg Okej, nu ska jag berätta om dom där sjuka tolv timmarna. På vägen hem från Australien så hade jag bl.a. en mellanlandning i Tokyo. Allt började i Cairns när jag skulle checka in mitt bagage. Eftersom jag hade en 18 timmar lång mellanlandning i Tokyo så skulle jag egentligen behövt checka ut men tanten fixade så att mitt bagage skulle skickas hela vägen till Göteborg och jag skulle slippa hålla på att plocka ut väskor hit och dit. Enda regeln var att jag var tvungen att stanna på flygplatsen men det gjorde jag så gärna för att kunna få en natts sömn. När jag väl kommer till Tokyo och försöker komma in till gaterna så säger personalen på väldigt dålig engelska att jag inte får komma in dit. Jag måste checka ut. Jag försökte flera gånger förklara att dom i cairns sagt till mig att jag absolut inte fick checka ut men dom förstod ingenting och fortsatte bara skicka mig till utcheckningen. Jag gjorde som jag blev tillsagd och tog mig igenom men tyckte det var konstigt att jag skulle få lämna flygplatsen med väskan där (ni vet, pga bomber osv.). Jag gick då bort till en informationsdisk och frågade vad jag skulle göra. Dom tittade konstigt på mig och dumförklaarade mig i princip för att jag inte hämtat ut min väska (ännu en gång på världens sämsta engelska). Jag förklarade att väskan inte kunde checkas ut eftersom hon i Cairns hade redan satt på en lapp om att den skulle skickas hela vägen till Göteborg. Tillslut kallade dom med mig tillbaka så jag fick min väska ändå. Jag gick direkt bort och lämnade in väskan på en sån där luggagestorage (kommer inte på vad det heter på svenska..) för att slippa bära runt på den så att jag faktiskt nu när jag kunde åka in till Tokyo, en stad som jag hade höga förväntningar på och som jag trodde skulle ta mig med storm. Klockan 22 tog jag tåget in till Tokyo och var framme 23. Jag bestämde mig för att gå och köpa en biljett tillbaka till flygplatsen så att jag visste hur länge jag kunde stanna. Då säger hon i kassan att nästa tåg tillbaka inte går förrän 5 på morgonen. 6 timmar i Tokyo under natten tänkte jag men insåg snabbt att jag var ju för sjutton i en världsmetropol. Tiden skulle gå snabbt. Jag hade redan innan bestämt mig för att ta en sushi - en riktig japansk sushi - så jag gick direkt ut för att hitta en restaurang. Till min förvåning så hittar jag inte en enda restaurang som är öppen. ALLT är stängt. Utom en bar som jag gick förbi lite tidigare. Det slutade med att jag köpte en sushi från en convenience store. inte riktigt vad jag hade tänkt mig men jag var hungrig så ville inte vänta mer. Satte mig och åt och sen tänkte jag ta mig en promenad runt i stan. Det var kallt ute, 5 grader, och jag hade shorts på mig så jag kunde inte vara ute så länge. Dessutom var Tokyo världens besvikelse. Allt jag såg var stängt, det var inte alls så där maffigt som jag hade föreställt mig och jag kände mig riktigt besviken. Vad skulle jag nu göra i 6 timmar, mitt i natten, i Tokyo? Då kom jag på den där baren jag gått förbi tidigare och gick raka vägen dit. Tror ni inte den hade stängt då också? Jo. Där var det helt svart. Så där stod jag, kallt så jag skakade och hade ytterligare fem timmar att fördriva när ALLT var stängt. Jag tog min tågbiljett, stämplade in mig och satte mig för att använda wifi och vänta de där fem timmarna tills mitt tåg skulle komma. Där var det ju i alla fall inte lika kallt. Lite innan klockan ett kommer en man och förklarar på japanska med enstaka engelska ord att HELA tågstationen stänger kl ett. Där hade jag stämplat in mig så min biljett kunde jag ju inte använda längre och samtidigt blev jag utkastad i kylan. Jag frös så jag skakade när jag gick bort till busstationen för att se om det fanns någon buss som kunde ta mig tillbaka till flygplatsen men även det var stängt. Jag hade inget annat val än att ta en taxi. Jag ropar in en taxi och ber honom köra mig till flygplatsen. Han säger priset och jag sätter mig tillbakalutad i baksätet. Äntligen - trodde jag. Efter 5-10 min inser jag att mitt Ica-banken-kort inte fungerar i Japan eftersom jag inte kryssat i det på nätet (en säkerhetsgrej) där jag har alla mina pengar. Och på mitt svenska kort har jag inte tillräckligt med pengar för att kunna betala resan. Jag får panik. Självklart kunde jag inte säga något till taxichauffören, jag ville ju inte bli utslängd mitt i ingenstans. Hela resan till flygplatsen så stiger ångesten bara mer och mer. Även om jag skulle få tag på internet så måste jag ha min dosa som var inlåst i min väska och dom hade stängt under natten. Tillslut kommer jag fram till flygplatsen. Och det är stängt. Det finns inte en människa och det är helt kolsvart. Paniken stiger bara mer. Chauffören börjar gå in och leta efter hotell i närheten men där sitter jag och har inte ens möjlighet att betala taxituren - hur sjutton skulle jag ha pengar till en hotellnatt? Jag går in på min iPad och ser att jag kan koppla in mig på internet. Ringer mamma och pappa i panik och förklarar situationen. Tillslut kom vi på att pappa kunde föra över pengar och eftersom vi båda har SEB så skulle pengarna komma över direkt. Asså, ni förstår inte hur lättad jag blev när jag såg pengarna komma över på mitt konto. Dock fanns problemet kvar - var skulle jag sova? Det kommer två poliser och chauffören och dom står och diskuterar läget medan jag försöker få dom att förstå att jag bara vill komma in, jag vill bara få sova. På flygplatsen, på ett hotell, varsomhelst. Jag frös så mycket att jag bara ville komma in. Självklart förstår ingen utav dom engelska heller. Tillslut efter all kroppsspråk jag kan komma på för att få dom att förstå så får jag sätta mig i taxin igen och vi får följa efter polisbilen. Dom tar mig till en annan del av flygplatsen där det var öppet. Där fick jag lägga mig på en bänk bredvid andra som också låg där och sov medan vi hade vakter som gick runt oss. Jag kände mig som en fånge men jag var för trött för att orka göra något åt det. Jag var inomhus, jag hade någonstans att vara under natten och jag hade lyckats betala taxin. Jag kommer aldrig mer sätta min fot i Tokyo. Det var det värsta någonsin. Jag är så himla glad att jag lyckades få tag på mina föräldrar, vem vet hur allt hade slutat annars.
Australien | | Kommentera |

Latest 12 hours



20131217-101805.jpg Herregud, mina senaste tolv timmar har vart galna. Jag är helt slut nu. Bilden beskriver minst sagt hur jag känner mig - bananaz. Kan tyvärr inte berätta mer än så nu men det kommer.
Australien | | Kommentera |

Eine Knödel



20131213-132048.jpg Det växer ett berg på min haka. Om jag inte visste bättre hade jag trott att det var en cancerknöl. Eine Knödel som mina kära tyska vänner hade sagt.... Åh, jag är så töntig.
Australien | | Kommentera |
Upp